Mamma Monica var riktigt svår. Jag tror hon hade riktigt svårt att se mig som sin egen. Jag var ju inte hennes egen, men det var ju inte Roberto heller. Men han kom som 18månader och var mer bebis.. och jag var ju strax 4år. Jag var redan ganska självständig.

Vi gillade aldrig varandra, hon bråkade mest med mig hela tiden. Hon klagade alltid och sade aldrig att jag hade gjort något bra, hon engagerade sig inte heller i min skolgång eller läxor, fridtid eller dyrligt som en mor borde göra. Hon var mer saklig av sig och sade: Får jag se varför du blöder… jo men det är nog så att du fått mens hörru! Det är naturligt, chilenskor är ganska tidiga så det är inget konstigt.. då tar man ett par nya trosor och sätter en binda i och så byter man regelbundet.

-Du, du får bara ta en ostskiva, det skall räcka till alla, ost är dyrt!

- Nej du får inte en glass.

- Nej, du får inte gå på discot på fredag!

- Nej, du får inget godis.

- Nu gör du som jag säger, ögona böj!! Annars blir jag rosenrasande, det var hennes standard mening,.. förutom ordet Nej. Jag tror faktiskt jag aldrig fick ett ja.

Jag satt aldrig i hennes knä, inte ens som 4 åring, för där satt min lillebror.. hon klappade aldrig på mig och sade aldrig något fint. Hennes grej var mer att vara sarkastisk. Hon mådde inte bra. Hon försökte säkert men det var inget jag märkte.. jag kände bara av alla örfilar jag fick och smisk på rumpan.. hon slog mig länge på rumpan, naken, såklart! Hon drog ner mina byxor och trosor och sade till mig att lägga mig över knät, sen när jag blev lite äldre så slog hon. Med hela handen.

När jag var 11 år så slet hon sönder mina byxor, som hon visste att jag älskade.. för jag hade dem jämt.. men det var också sista gången hon slog mig på rumpan, hon insåg väl att jag var för stor.. och jag frågade om hon var klar, när hon inte orkade slå mer…

Hon hade också en annan sak för sig. Hon kom gärna och väckte mig när hon skulle lägga sig och frågade om jag hade snott hennes tidning: Du din lilla tjuv! Jag slumrade och sade att jag inte visste var den var.. Allers tidningen… jag ville också läsa den..så jag läste den och ibland glömde jag att lämna tillbaka den.. och det var då hon kom.. om jag fortsatte sova så viskade hon: Vill du ha glass??

-Va? -Var fan är min tidning??!!! -Eh, jag vet inte.. vänta.. – Du skall ge blanka fan i min tidning! Den är MIN..och så kom örfilen!

Tyvärr så gjorde jag ju om misstaget några gånger, men ibland räckte det med att hon såg att tidningen inte låg som den skulle på hennes natt tygs bord så kom och hon gav mig en lavett och så gick hon och lade sig.

Vi fick ju inte vara i deras sovrum så ibland blev det en smäll för det och en smäll för att jag rört hennes tidning och en smäll för att jag aldrig fattade.

Det blev så otroligt fel och konstigt då någon av oss fyllde år. Vi fick ju någon present eller så gav vi en.. och så skulle man tacka mamma och pappa med en kram… en kram.. som man aldrig gav annars.. kändes som att bli tvingad att krama någon man inte känner.. eller ännu värre.. det kändes som att bli tvingad att krama någon som misshandlade en själv.. det kändes som att bli tvingad att krama någon som våldtog en själv varje helg.. alltså, det var fruktansvärt och jag vet att de också tyckte att just ‘tack-kramen’ var otroligt jobbig… förutom för pappan Richard då, han kramades gärna och tog mig gärna på bröstet samtidigt.. -Nämen oj då.. var den där!