Vi var en annars ganska normal familj. Pappa jobbade, mamma var hemma, vi gick i skolan. Barntimmarna i kyrkan och sedan lekis och sedan på Svalsta skolan. Min lärare Christina var väldigt go. Men jag kom aldrig in i kompisskapet eftersom jag inte sågs som Svensk. Ingen sade något om att jag inte var Svensk men det märktes ändå.
Alla var ihop med alla och alla ville bara ihop md Daniel och Tobbe och Peter Helena och Hannah. De var klassens top.
Jag tillhörde väl inte klassens botten, antagligen för att jag inte tänkte så, men det fanns ju en Marie som nog var längst ner eftersom hon var Jehova. Jag brydde mig inte om det utan umgicks ganska mkt med henne och hennes bror. Jag och min bror tydde nog oss extra till dem eftersom de också sågs som outsiders.
De firade ju inte jul eller födelsedag och så och ansågs väldigt konstiga, vilket jag inte märkte alls.

Men det som skapade problem var mina tuttar. De fanns ju redan i klass 2 så dt var mkt intressant för alla små killar.. speciellt de en klass över oss. Och det blev faktiskt en slags sexuella trakasserier. Men det förstod jag inte då. Men det förstår jag ju nu som vuxen. Att när Magnus och Ludde och de andra gjorde sitt allt för att i smyg få en titt på dem eller gärna ”råka gå på mig för att kunna sätta sina händer på dem”.. ooops… oj oj.. tuttar!
Alltså jag visste inte hur jag skulle reagera på det. Men jag vare sig skrattade eller surade över det hela, utan trodde att det är så det är.

Det var något kalas då och då och då hamnade man gärna i soffan med Daniel K eller Peter som gärna visade sitt intresse för kvällen för att få klämma lite. Men så fort man kom till skolan så var man bara luft.
Men jag minns en dag i skolan att jag blev sur för att Peter jagade mig och pratade om mina tuttar hela tiden så jag drog upp tröjan och visade honom så han kunde hålla tyst sedan!

Det var så här mellan klass 2 till 5an. Eftersom i 6an så hade de där grabbarna flyttat in till Nyköping, Borgmästarhagsskolan och jag fick ett friår då från tafsande.

Jag har ju aldrig lärt mig säga ifrån utan tror att pojkar och män är så där.. de kan bara göra som de vill utan att vi tjejer hade något att säga till om. Nu var det så att under hela min tid i lågstadiet och mellanstadiet så var jag ensam om att ha tuttar, och mens, dessutom, så jag märkte inte att någon annan trakasserades på detta vis.

Allt blev väldigt intensivt när det var trakasserier i skolan och övergrepp hemma. Jag kunde inte gömma mig någonstans. Jag kunde inte prata med någon, och jag hade ingen egen space alls. Hot var överallt. Så kände jag. Så jag var rätt oberörd och avstängd som barn.

Jag vet inte när jag stängde ner helt men jag var nog väldigt liten. Jag tror att det måste ha varit i samband med att pappa Richard började hämta mig från min säng till hans. Att det då, där någonstans blev för mkt och jag försvann, känslomässigt. Därför så strejkade jag aldrig, jag klagade aldrig, gnällde aldrig, sade aldrig ja, sade aldrig nej.

Jag var jagad över allt, samtidigt som jag var ratad. För ingen ville visa i skolan att de gillade mig eller tyckte att jag var söt. Det är sådant jag fick höra i 18års åldern på någon fest hos en gammal klass kompis att Jonas och Markus alltid tyckt att jag var sjukt snygg, men att de inte vågade säga det när de var yngre för det ansågs konstigt att tycka en utländsk var fin och intressant.
-Jajaja.. tack för att du sade det nu i alla fall.

Jag vet inte om jag direkt var kär i någon.. men jag och Daniel K var ihop och gjorde slut i omgångar, och han var kär i mig, det vet jag, han blev så där röd i ansiktet och skrev kärleksbrev till mig. Som jag inte sparade eftersom pappa Richard var sjukt svartsjuk.

Eh!?