Språksvårigheter

Written By: Kacklar.nu - Aug• 20•16

Jag blir galen. Förra året fick jag någon slags matförgiftning och det samma i år. Jag tog mina diarré tabletter omgången i år och det har varit kaos i fyra dagar. Jag tog min dessutom till provtagning igår och feber kommer och går och muskelsmärtor och magsmärtor gör sig påmind hela tiden.

Jag fick för mig att köpa extra diareetabletter och Alvedon och tog två att de nya och märkte enorm skillnad direkt. Vad fan e detta? 

Nu är jag ju inte helt säker men nästan helt säker på att de tabletter jag åt i tio dagar förra året och i tre denna vecka är för att få diarré inte för att motverka det.

Jag blev ju jättesjuk förra året bara för det, mitt hb och järn gick ju åt helvete och jag tappade typ mitt hår och alla andra värden jag redan har problem med vår ännu mer fuckade. 

Så nu hoppas jag ju att jag inte kommer att få anemi bara för att jag blivit matförgiftad igen. Det skulle ju vara skönt.

Kramperna i kroppen har också lättat lite men lungorna är påverkade. Helt klart allergisk mot AC.

Om man går till apoteket och säger att man vill ha något för diaree så kan det tolkas på två sätt, speciellt en kurvig tjej som frågar om diarré …och folk kanske bantar så, men jag var väldigt utslagen förra året och förklarade väl inte tydligt att jag var matförgiftad och behöver stoppa diarré.

Suck. 
Och i mitt fall så går ju inte jag ner i vikt av sådan behandling att ha vattendiaree i tio dagar utan hamnar i total svält och hår upp tre kg.

Så jävla sjukt, ..och bra att jag fyllde på förrådet.. och insåg skillnaden. 

Fy fan.

Jag har varit sjuk i två veckor nu, först infektion i ögonen sedan riktig förkylning och dessutom mens, och sen matförgiftad. Hoppas det mesta går över nu för detta är svinigt tråkigt.

Och aldrig, kyckling på restaurang…den saken är ju klar…

Hoppas andningen skärper sig nu.. att bli totalt uttorkad så här, trots vätskeersättning, gör svinigt ont.. nästan som sendrag i hela kroppen…

Dessutom är ju min glutenintolerans helt sjuk, att det plåstret jag fick igår på provtagningen orsakar mig bli över hela kroppen i två dygn.. ett plåster på 1*1cm.. jävligt töntigt.. dessutom kan jag bara äta Alvedon som knappt hjälper eftersom ipren inte är glutenfri.

Det är för mkt just nu.

Påtvingad begravning

Written By: Kacklar.nu - Aug• 13•16

Fick sms av min väninna som behövde skjuts till sin kusins begravning idag. Hon hade skjutit sig i huvudet igår kväll och alla skall samlas idag.

Självklart ställde jag upp och hittade en skärrad Silvia… hennes mamma dök också upp… tysta väntade vi på att klockan skulle bli 16:00. Hela gatan fylldes med folk till ”offret” och begravingsbilen väntade på gatan. Vid 16:00 kom kistan bärandes av män som föste in den i bilen och mor och mormor syntes till, klädda i svart.

Vi satte oss i bilen och följde paraden till kyrkogården och det var säkert 250 personer samlade som tillsammans gick in på kyrkogården till den öppna gravplatsen. Vi stod i mitten och lyssnade på två böner och sedan hissades kistan ner och folk köade för att kunna lägga sina blommor och kyssa modern.

Folk bölade och brölade högt, jag var som förstenad. 

Min väninna och hennes mor gick fram medan jag väntade och tog i mot dem när de kom tillbaka gråtandes. Jag är verkligen inte van vid tröstande situationer. Det blev en ny kö till ”beklagar sorgen” till flickans mamma. Jag såg molnet av sorg och dödsångest.

Jag avvaktande och Silvia kom och vi tre åkte tillbaka till Silvias arbetsplats. 

De tvättade sina randiga ansikten och vi drack kaffe. Vi var tysta och de försökte förstå vad som hänt. Polisen hade inte hittat något brev. Men flickan på 25år hade skjutit sig med tjänstevapnet. 

Självklart spekulerade vi om varför och det enda vi egentligen vet är att depression finns inom flickans familj.

Jag åkte sedan hem. Kände mig helt svimfärdig och kände att jag höll på att få panikångestsattack och kunde knappt andas. ”Man lever bara en gång och jag lever nu. Nu. Nu… inte sen. Nu.” Ekade inom mig.

Större panik över hur enkelt livet bara kan vara över, var länge sedan jag upplevde. Antagligen 2009 när Michael dog.

Denna flicka var ingen för mig men min närmaste väninnas kusin som hade sett flickan två timmar innan leende gående på vägen hem. Antagligen med en känsla av frihet eftersom hon bestämt sig…?

Jag står också i ett vägskäl och vet inte vart jag ska eller hur eller med vem eller om ens med någon. Här eller där och varför och vad är egentligen meningen med allt om man är för sjuk för att jobba och för rädd för att bli en otillräcklig mamma så att jag väljer bort att skaffa familj. 

Varför ständig oro och aldrig ‘in the moment’-glad istället?

Ska det vara så svårt?

Svälter in i depression

Written By: Kacklar.nu - Aug• 08•16

Jag klarar mig utmärkt på ett sätt utan mat men på en känslomässigt nivå klarar jag mig inte alls, jag gräver ner mig under sängen totalt av näringsbrist och så fort någon tjatar på mig att jag borde äta något och att jag tar mig för det och då menar jag inte en chokladkaka utan nu tog jag två ägg som jag mosade i smör och inom tio minuter var jag som ny och hela hjärtesorgen försvann. 

Jag har brutit upp med min sommarflirt och det känns hårt från att dagligen ha kontakt till inget alls fast det var mitt val. Jag står inte ut…speciellt inte om jag är i svält…och då konspirerar jag ihop hur jag skall träffa honom igen fast han egentligen bara sårat mig senaste tiden.

Suck o stön vad jobbigt det ska vara. Varför må som en fjortis?

Men är jag kär i honom eller bara hungrig?

Vad är vad?

Jag har inte svaret.

Att våldta sin kille

Written By: Kacklar.nu - Aug• 07•16

Nu låter titeln helt sjukt men det var i alla fall så som han fick mig att känna att jag hade gjort det.

Min kille har varit rätt nere och jobbat för mycket och aldrig haft egen tid på i alla fall 5 veckor. Haft sonen på heltid och jobbat 70timmar/veckan och sovit ca 4 timmar per natt.

Det gör väl vem som helst osocial.

Men tålamodet tryter som nybliven flickvän. 

Och nu när vi äntligen sågs och skulle ha det mysigt och sexigt så ändrades planerna i sista sekunden och det var han bedrövad över. ”Jag trodde vi kunde spendera natten ihop äntligen, det har gått alldeles för lång tid” men nu skulle han upp 06:00 helt plötsligt. Jag valde att inte vara sur för det utan vi åt och pratade som vanligt men han var bekymrad och såg ”ansträngd ut” så jag valde att gränsla honom för att få vara lite nära innan han skulle gå hem igen och vi kysstes och jag kände att det var lite motsträvigt först men sen kom ju händerna hans och smekte min rygg och ner för min rumpa och han viskade att vi skulle gå in i sovrummet.

Jag kände att energin var spänd och ingen av oss är något för en snabbis utan vill gärna ta den tid som det tar för oss.

Vi sade inget, vi hade inte heller druckit alkohol innan utan var helt nyktra, och jag satt naken i sängen när han klätt av sig naken och kom och lade sig på rygg i min säng.

Jag kysste honom och kände att det inte var helt besvarat men vi kysstes vidare ändå och jag kände mig lite obekväm. Jag smekte upp hans stånd, vilket han egentligen inte hade fysisk kraft till, sömnlös som han varit.. men han hånglade upp mig gränslande honom och vi njöt av varandra, han stönade och jag kom flera gånger och det enda som avtog var kyssarna… han smekte min rygg och jag satte mig rakt upp på honom och smekte hans bröst och han höll i ett av mina… han fnittrade till då jag svor till när jag kom för femte gången..och han log… jag hoppade av och tog honom i munnen..och han frågade varför jag hoppade av.. jag måste slappna av lite i benen.. ”jag tar dig bakifrån om du är trött”..men jag hoppade upp på honom igen och då kysstes vi inte alls… 

Han ställde sig bakom min rumpa och lekte med mig och tog mig. Vi pratade inte vilket är ovanligt och det kändes faktiskt konstigt. 

Jag kände hur han växte en storlek större och då vet jag ju att han kommer… 

Efteråt så låg vi bara där och efter att vi duschat och låg omslingrade om varandras ben,vilket är bästa delen av sexakten så frågade jag varför han ser så sammanbiten ut. ”Jag vill egentligen gråta och väljer att se sammanbiten ut”.. men snälla prata med mig, igen och igen, fast du berättat så gör det igen…hur helvete dessa fem veckor varit….

Eftersom jag inte lyckades göra han på bättre humör, inte ens efter sex, så känns det som att jag våldtog honom eftersom han egentligen inte var upplagd för det, men jag ville ju trösta honom på alla vis jag kunde, men det sket sig enligt mig…vad han tycker vet jag ju inte men han sade ngra dagar senare att ibland hjälper inte ens sex när man mår skit och jag tänkte då på i måndags. 

Så det känns lite skit faktiskt att typ tjatat till mig sex genom att gnida mig mot hans kuk i soffan fast jag kände att han egentligen bara ville vara, sen gå hem o sova och sen jobba 4 timmar senare.

Speciellt när jag vet hur vårt sex brukar vara, så skäms jag och mår dåligt över det.

Så lätt kan rätt bli fel. 

Att förändra allt

Written By: Kacklar.nu - Jul• 27•16

Att komma fram till att allt har förändrats och att det krävs en ännu större förändring kräver mod.

Det är svårt att välja bort tryggheten när man som barn blivit bortadopterad och hamnat i ett främmande land hos föräldrar man aldrig trivts med.

Men ibland måste man när hela ens kropp skriker att allt känns fel att det mönster man tvingats in i inte stämmer överens med vad själen verkligen vill.

Ja, på något vis har även en religiös känsla kommit över mig fast jag valt bort Gud för länge sedan.

Tryggheten av att exakt veta vad som händer dagligen är ju såklart en trygghet men det skapar en otrolig oro över att missa livet helt, genom att sitta fast i samma hjul och att aldrig stiga av.

Ibland önskar jag att en flirt eller något liknande skulle ha livat upp stämningen hemma lite kanske, men samtidigt är jag ju verkligen inte ”sådan” längre. Men lite otrohet hade säkert räddat mer än stjälpt tror jag. Men med tanken på att otrohet funnits i hans förflutna så… och jag vill verkligen inte vara en kopia på hans senaste ex.

Men vad fan gör man när blixten slår till? Vaknar man så gör man. Hur fan gick det till? Var jag så svältfödd på bekräftelse att jag föll för första bästa som verkligen gav mig den eller är det mer än så?

Ingen aning men att dra ut på saker och ting lockar ju fram mer känslor så ni som verkligen söker en partner borde verkligen vänta med sex ett bra tag.

Jag var inte redo på något plan just när det gällde sex. Speciellt inte med den förvirrande känslan av att jag inte ens varit intresserad av sex på flera år och knappt kunnat bli blöt eller ens kommit på tanken att det kanske var dags.

Det tog veckor innan första pussen. Fast vi sågs flera gånger i veckan. Jag märkte såklart frustrationen hos honom men brydde mig inte om det eftersom jag ville vara säker på att jag kysste honom för att jag ville och inte för att han ville det. Jag som dessutom hatar kyssar och pussar.

Men en dag så pussades vi nästan men jag lät den hamna på pannan min. Han gick till jobbet och jag funderade inte mer på det.

Vi pratade hela tiden och han gjorde mig mer och mer nervös eftersom jag insåg för varje gång vi sågs att jag kanske var redo för att faktiskt möta hans läppar.

Det blev så romantiskt på något vis eftersom han inte drev på.

Vi kunde titta på TV med benen om varandra utan att det blev mer än så. Tog jag bort mitt ben om hans rygg bad han snällt att få tillbaka den om sig.

Men en dag såg han riktigt förvirrad ut och jag kände att jag inte gett honom något gensvar förutom att ha haft mitt lår mot hans påklädda kropp.

Så jag smög mig närmare och närmare i soffan efter att fått frågan i flera veckor varför jag alltid sitter så långt bort.

Men det är ju vad jag var van vid. Att inte vilja sitta nära eller ha någon som ville sitta nära.

Han var svår och jag fick tillslut lägga hans arm om mig, ändå gjorde han inget. Vi tittade på varann och tillslut kom frågan om han fick. Och jag nickade och såg antagligen helt sjukt blyg ut och vi kysstes.

Jag hade ingen aning om att det kunde kännas så här, precis som när jag var 20år.. nu, tjugo år senare.. vad är det som händer? Jag kunde ju inte sluta kyssa honom och ville aldrig sluta.

Vi blev som helt nya människor båda två efter detta och mina vänner och hans kolleger såg ju direkt att det skett något.

Vi kunde ju inte sluta Le mot varandra, som två små dumma tonåringar…som hånglat för första gången.

Han sade att han kände sig som 15år igen och jag med… jag minns ju att allt var så levande då och att få känna samma känsla vid 39 är ju helt osannolikt.

Jag som inte haft några känslor alls i flera år, helt bedövad både i hjärtat och i kroppen blev naturligtvis chockerad över känslostormen.

Det var en intensiv tid med mycket närhet utan att ha samlag, jag visste inte hur jag egentligen ville ha livet men jag kände ju att allt fram till igår vill jag inte ha. Jag kan inte leva i ett tomt känslolöst förhållande där vi inte ens orkar prata med varandra om precis ingenting en gång till.

Att inte vilja umgås och aldrig längta eller känna åtrå.

Att känna otrolig åtrå och aldrig vilja släppa taget passar mig mer, men jag lider även av det eftersom separationsångesten blir större och oftare om inte tom dagligen.

Men det är ju kärlek som känns som räknas. -Ok, jag mår piss utan närhet efter bara några dagar, men det är ju bättre än att inte längta efter närhet alls.

Jag kände ju att jag egentligen hade två pojkvänner en sväng men ville inte bestämma något. Men jag förstod iaf ganska snabbt att jag inte alls kommer gifta mig nästa år.

Min hjärna drömde om giftermål med den här nya mannen i mitt liv, som är så lik min nuvarande ex, men med vissa andra viktiga förändringar/egenskaper. Dessutom såg jag mig själv i spegeln och undrade hur min mage skulle se ut gravid och det är då första gången i mitt hela liv jag ens tänkt den tanken. Vilket skrämde mig men vilket glädjerus ändå.

Jag kan inte stanna kvar i mitt gamla förhållande. Det förstod jag i Juni månad. Det var kört. Helt kört. Varför vara i ett förhållande som jag aldrig känner mig glad, sexig, kåt, och en känsla av glädje över våra framtidsplaner? När jag nu står framför spegeln och vill bli mamma, gärna imorgon bara ”han” är far till ”vårt” barn.

Jag grät i en vecka när jag insåg, att jag faktiskt valt, valt mig själv i första hand, oavsett vad som händer med den här nya killen i mitt liv så inser jag ju, att jag egentligen vill ha mer än det som erbjuds i mitt gamla förhållande iaf.

Så jag har inget val. Det blev uppenbart när vi igen sågs efter att ha varit i sär i 9 veckor. Men tack vare dessa nio veckor visste jag att jag inte vill leva så här livet ut. ”Du gör mig inte lycklig längre, och jag gör inte dig lycklig längre heller”. ”Jag orkar faktiskt inte vara död längre för jag lever nu”.

Uppbrottet blev ovanligt civiliserat och vi visste båda att vi glidit ifrån varandra och att det egentligen inte varit bra på mkt länge, det har varit tomt helt enkelt, helt tomt och pga ”konsekvenser pga uppbrott” som den enda orsaken till att inte bryta upp.

Det är ingen orsak till att stanna ihop. Rödlsan över vad som händer sen, vad som är vems och hur man skall bo och vad man nu har för relation. Det blir som det blir och för tillfället glider det på som det skall och vi har dessutom hunnit hitta tillbaka till den vänskap vi en gång delade i början på vår relation, kommunikationen som var grunden till vårt förhållande är tillbaka.

Det känns bra att ha sin bästa vän tillbaka fast han inte samtidigt är min pojkvän. Utan att jag kanske har en annan pojkvän. Det är väl kanske inte helt klart och mindre viktigt.

Förhållande har aldrig varit något för mig egentligen då jag aldrig trivts med att vara låst till en person. Men känt mig tvingad in i det sociala spelet någon hittat på.

Men min nya kille får mig att vilja just allt, tvåsamhet, giftermål, barn.. och att inte vilja dö.

Det betyder att jag har den drivkraften och viljan och önskemålet oavsett om min nya kille bara är en sommarflirt eller inte.

Det är det som är det viktiga här, att jag nu vet vad jag faktiskt vill och att jag inte alls är DÖD INOMBORDS.

Limani Saranda

Written By: Kacklar.nu - Jul• 09•16

Limani, bar restaurant Limani in Saranda must be like the stupidest restaurant in the city. Or are they first to convert to the western European style when it comes to tips?

We include the tip in the prices in the menu in our country. Everyone knows this but the waiters also has a normal salary.

In Saranda a normal salary is 7 Euro /day. And the waiters are actually working for the tips.

And if the restaurant put a sitting-charge of 30lek, and it says it’s for the service, why would the clients give tip one more time?

Is the 30lek for the restaurant or the waiters? This is now the question.

But why settle for 30 lek when clients are usually putting 50-500lek? The 50-500lek went into the waiters pocket, they are running like dogs all day, the 30lek fee goes to the restaurant, and the waiters gets zero, it is not fair.

So please leave extra for the boys too…even though it feels like you have already payed.

The restaurant cheats the staff and a shitty waitersboy life gets even more shittier.

image

image

Bilreservdelar

Written By: Kacklar.nu - Jun• 26•16

Jösses, denna sista månad har varit full av biläventyr för min del. Tyvärr hade jag inte tillgång till Motordoctor.se men klarade mig ändå, det jag överraskades med var att jag behövde både ny vajer till kopplingen och dessutom helt nya lameller. Eh vad tänker man då? God Jul typ. Jag kollade runt aktuella erbjudanden BMW och hörde mig för i byn och med killkompisarna, men det är ju original som gäller. Byta gamla bilen till en riktig bil, en nya BMW xDrive skulle ju göra livet lite enklare i klimatet som är här.. så det är dags att fundera över om min lilla 528IA skall till doktorn eller säljas som den är.

Jag minns vad irriterad man blir på priserna i Sverige då jag lagat bilen längre ner i Europa och det är 1/5 av priset, original delar och för jobbet ca 20 euro.. och då pratar vi byta koppling.. det är ju löjligt med 1500 kr timmen.. men skatten är det som bär landet vårt så… och i södra europa bär ingen något, hahaha…

Men både kopplings vajer, lameller, nya bomsar och …precis.. vad det nu hette.. kan ju få vem som helst att bli röd av ilska, men det är ju även en investering att skrället skall hålla 10.000 mil till.. och det är ju naturligtvis utmärkt.

En annan skillnad är ju att det går rätt snabbt att få bilen fixad nu för tiden eftersom konkurransen är hård. Det är bara att kämpa på så jag har drömbilen snart.

 

bmw

Duodenal switch mattematik

Written By: Kacklar.nu - Maj• 08•16

I always get about 100 g of protein/day (I have never had protein shake — since surgery; I have eaten all my protein as food). 100 g of protein x 4 cal/g = 400 cal eaten; x 0.6 (60% of protein absorbed) = 240 cal from protein absorbed.

Since I eat at least 50% of my calories as fat (full fat mayo to my heart’s content; butter with my seafood and veggies; full fat salad dressing, and lots of it, with my salads and veggie dips; nice marbled meats including steak, bacon and crispy chicken skin), let’s call it 1530 calories which equals 170 g of fat (fat is 9 cal/g) to make the math easier. But I absorb only 20% of the fat I eat, for only 306 cal from fat absorbed.

So, fat + protein eaten = 1930 calories of the 3000 I eat per day. That leaves 1070 cal or 267.5 g of carbs (4 cal/g). But I only absorb about 60% of complex carbs. I have to account for sugar first, because I do absorb 100% of sugars — I would guesstimate that I eat about 50 g of sugar/day x 4 cal/g for 200 calories from sugar absorbed; of the remaining 870 calories of complex carbs x 0.6 (60% absorbed) = 522 cal from complex carbs absorbed.

Here is the DS math. My ABSORBED calories from 3000 ingested calories (eating 100 g of protein, about 50% fat and the rest carbs) is:

 240 calories from protein 
 306 calories from fat 
 200 calories from sugars 
 522 calories from complex carbs 
1268 calories absorbed per day from eating 3000 calories

The end .